I en artikel i SvD med titeln “Försvar för rätten att drabbas av en roman”, skrev Åsa Arping förra året att kritikern ofta förväntas ställa sig över ett verk, avkoda det och överlista det, men att det finns nya kunskaper att vinna ifall de egna reaktionerna istället för att uteslutas ur ekvationen, beaktas.

Är det trots allt inte det ett konstverk väcker i oss som gör oss engagerade i det? Är det i så fall verkligen mer professionellt att bortse från detta engagemang, än att bejaka det?

Göteborgs Romanfestival lät sig hur som helst inspireras av Åsa Arpings artikel i valet av årets tema. Här samtalar hon med Mattias Hagberg om “rätten att drabbas av en roman”.